Att börja prioritera

Det sägs att vi blivande pappor inte känner oss som pappor förrän barnet är ute i det fria och tagit sina första andetag av luft. Vilket kanske till stor del är en sanning. Men vilket som börjar även vi ändra våra vanor och liv utifrån vad som komma skall. Det kanske inte är särskilt stort men när jag igår stod på löpbandet och sprang årets första "mil" slog det mig. Jag kommer inte kunna springa årets roligaste lopp, Midnattsloppet. Midnattsloppet är planerat till mitten/slutet av augusti, vilket är precis då vårt barn är planerat att komma till världen. En plan var att springa loppet i Köpenhamn men det gick inte då man valt att inte arrangera loppet där i år. Lite trist men anar att upplevelsen om att bli pappa trumfar det mesta. Även en nattlig löprunda.

Övning ska ge färdigheter

I helgen invarderade Melodifestivalen Malmö med glitter och glamour. Dock inget spektakel jag varken följer eller gillar. Men var faktiskt på plats i Malmö Arena förra året och såg genrepet. Imponerade tv-show helt klart.

Detta år hade sambons syster biljetter till själva deltävlingen. Hon och hennes kille skulle överraska svärmor med en dag i Malmö. Allt från brunch på morgonen till Melodifestivalen som avslutning. För att detta skulle vara möjligt passade jag och min sambo på att öva våra obefintliga erfarenheter av små barn. Deras dotter på 6 månader behövde ha lite uppsyn när föräldrarna insuper stämningen i Arenan.

Jag var trots lite tvivel övertygad om att det hela skulle gå bra. Mitt tvivel berodde på att lilla tösen som vi skulle vaka över verkar ha en onaturlig rädsla för min närhet, eller mina stora svarta glasögon. Hon börjar som oftast lätt gråta bara jag kommer lite för nära. Men är fantastiskt nyfiken på håll då hon mer än gärna blänger på en. Så fanns en liten oro inför lördagskvällen. En oro som visade sig vara helt obefogad då den lilla tösen sov som en stock från första stund till fem minuter innan föräldrarna kom hem. Så det blev ingen tröstning, inget blöjbyte eller matning. Kanske önskat lite mer "action" för övningens skull, men är samtidigt riktigt glad över att första barnvaktandet gick friktionsfritt. Men vem vet vad som väntar nästa tillfälle...

Årets besvikelse, förlåt bokrea

Jag är i vår huvudstad ett par dagar via mitt arbete och igår när jag satt på pendeln till huvudkontoret snappade jag upp att årets bokrea började vid midnatt. Ett litet event som jag alltid brukar försöka delta i. Till min förvåning verkade det endast vara Akademibokhandeln som var öppen vid midnatt. Vad har hänt? Har vi slutat läsa böcker eller har vi lagstiftat våra arbetstider så hårt att bokhandlarna inte kan ha en traditionell bokrea?

Dock visade det sig att mitt hotell låg mitt emot en av de tre(?) Akademibokhandelnbutiker som hade nattöppet. Eftersom jag var vaken gick jag över för att se vad årets rea kunde erbjuda. Vanligtvis brukar jag åtminstonde gå igen alla större kedjors broschyrer, men inte i år. Hela bokreakommersen har gått mig förbi. Eller är det bara handlen som satsar på Alla hjärtans dag istället?

Ja, jag är lite bitter över bokrean. Men det kanske är som skivindustrin en döende branch med fysiska medier. Nåväl, efter bittert granskat sortimentet, även nya föräldrardelen, gick därifrån 128kr fattigare men två böcker rikare. Två böcker som direkt ska till stugan. Två små praktiska uppslagsverk om svenska floran och fåglar. Kan nog inte bli lantligare än så. Saknas nu bara en svampbok också. Men det kanske blir på nästa årsrea tillsammans med lite barnböcker.

Att blogga

Kan konstatera att det är lite knepigt att blogga nät man är blivande förälder. Man har inga bilder att publicera. Bortsett från ultraljudsbilden häromdagen.

Dessutom har jag velat hålla denna blogg lagom anonym och låta den vara ett utrymme för ventilation. Med andra ord har jag inte meddelat min kära sambo att jag har denna blogg. Inte än i alla fall.

Till detta försöker jag hålla mina inlägg till ämnet att jag ska bli pappa. Tanken att dela med mig mer av min vardag har slagit mig. Har dock inte bestämt mig än hur jag ska göra. Vill blogga oftare men som blivande pappa kan jag känna att ämnerna är lätt begränsade. Men ska göra mitt bästa.

Idag var det, som nyligen nämnt, ett namnkalas. Nervös inför rollen som officent. Men enligt utsago från andra skötte jag mig.
Ser verkligen fram när det vår tur. Om det blir namnkalas eller dop återstår att se.

Namngivning eller dop

Är lite nyfiken på vad folk anser om namngivning jämfört med traditionella dop. Imorgon ska jag nämligen på en namngivningscermoni där jag blivit ombedd att ha rollen dom officent(?). Blev riktigt glad över att bli tillfrågad och hoppas jag klarar av alla förväntningar.

Vilket dom får det mig att fundera på om kyrkan sakta börjat spela ut sin roll? Jag själv är inte direkt troende, och anser att historien påvisar att kyrkan svaghet för makt och agerandet därefter inte alltifrån har med Gud att göra. För att inte just bli tradig lämnar jag ämnet.

Men namngivningscermoni är väldigt intressant. En dansk vän till mig var på en alternativ cermoni förra året som inkluderade vita häxor. Tyvärr träffas vi för sällan så vet tyvärr inte mycket mer om den cermonin. Men kanske någon kan upplysa mig vore jag väldigt tacksam.

Livstecken

Det blev inte som jag hade tänkt mig när min sambo och jag igår besökte barnmorskan för NUPP/CUB test och ultraljud. Vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig. Försökt att förbereda mig på dåliga besked, men hur gör man egentligen det. Sambon och jag hade dock pratat om hur vi resonerar kring det hela med usla värden. Turligt nog var vi inne på samma spår.

Väl hos barnmorskan försökte jag inte visa att nerverna inte var de mest stabila. Vi började med att göra ett ultraljud och där jag första gången (sambons andra) fick ett litet livstecken på vad som väntar oss. Det var en liten krabat som låg och gjorde sparkade rörelser. Vi kanske störde dess sömn. Vet att jag själv kan vara rätt grining om någon väcker mig ur djupsömnen.

Vilket som var det överväldigande att kunna se ens blivande barn. Allt har hitills var så abstrakt. Sambon har inte haft någon som helst tendens till illamående eller något annat graviditetstecken. Se den lilla krabaten röra på sig, se dess fingrar och ben. Lite olustigt men väldigt intressant var att man fick se dess hjärna med. Slog mig tanken att är det verkligen inte skadligt att göra ultraljud överhuvudtaget?

Efter undersökningen fick vi även resultatet av NUPP/CUB testet. Hade ingen aning om att det bland annat baserades på statistik. Vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket av Mark Twain:
"- Det finns tre slags lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik."
Vi fick dock bra värden och den lilla nervositet jag haft inför beskedet försvann.

Självklart vill jag visa en liten bild på krabaten. Hope you don't mind.

Vi fick även reda på att nytt beräknat datum för ankomst är den 19 augusti. Min namnsdag och vilket även betyder ytterligare ett lejon till familjen med andra ord...

Spaning på stan

Idag är det lördag och delar av dagen har spenderats ute på Malmös gator och torg. Solen, som nu fortfarande kämpar sig kvar över horisonten, har strålat värme och vår. Vilket gjorde att få platser fanns lediga på caféer och butiker. Efter lite tur lyckades dock hela gänget (sambo, hennes syster med sambo och barn) hitta ett ställe att vila fötter och äta lite sötsaker.

Fortfarande har vi långt kvar tills det är dags att bli föräldrar men självklart finns det tusen tankar om det. Vad behöver man köpa innan? Hur mycket kommer allt kosta? Vad kan man köpa begagnat och vad vill man köpa nytt? Det är inte många saker som vi tänkt köpa nytt men av dem är barnvagn.

Utbudet för barnvagnar är minst sagt enormt. Cityvagnar, klassiska modeller och retrovagnar. Till det kommer färger, former och alla möjliga slags tillbehör. Klart jag vill att vi ska köpa oss en oerhört snygg vagn men det jag prioriterar före design är funktionalitet. Att den är enkel att köra, att den får plats i vår bil samt att den är enkel att fälla ihop.

I och med det stora utbudet passar jag på att spana vad andra har valt när man ser barnvagnar på stan. En dag som denna kryllade det minst sagt av dem i Malmö. Cityvagnar verkar klart vara populärast och märken som Emmaljunga, Brio och Bugaboo verkade vara de hetaste. Sambon syster valde en Bugaboo och imponerade efter en testkörning. Men vill vi verkligen ha en likadan vagn som ett par man umgås mycket med? Känns lite som att man är en härmapa. Som sagt är det lång tid kvar innan köp ska göras så jag hinner säkert blogga om ämnet flera gånger till.

Nu dags för lite gott rött vin...

Flygrädsla och barnafödsel

Idag tvingade jag upp mig själv okristligt tidigt. Alarmklockan, läs mobilen, var inställd på 04:40. Anledningen till denna självplågande övning var ett möte i huvudstaden med en av mina kunder. Alla plan resten av morgonen var fullbokade vilket gjorde att 06:20 avgången var den enda möjliga. Morgontrött som jag är kontrollerade jag möjligheten att resa upp kvällen innan. Av någon outgrundlig anledning var dock alla hotell i huvudstaden totalt fullbokade. Ok, jag kunde få rum om jag var beredd att betala 3000kr för en natt. Sorry, men mitt budgettak går vid bra mycket lägre än så. I vanliga fall brukar man kunna bo en natt centralt för 1500kr.

Vad har då detta med flygrädsla och barn att göra? Jag har hört att man kan utveckla en flygrädsla, eller andra rädslor, efter man blivit förälder. Plötsligt har man någon som är fullständigt beroende av en själv, och det ansvaret gör att man utvecklar en fobi för saker som tidigare varit fullständigt självklara. Som exempelvis flygning.

Själv känner jag redan ett lagom stort obehag för att flyga. Men självbehandlar denna fobi genom att ständigt utsätta mig för obehaget. I mitt arbete flyger jag upp till huvudstaden mellan en till tre gånger i månaden. Faktiskt har det blivit mycket bättre men är lite orolig att som förälder kan det hela ändras igen. Kanske ska försöka massdosera mig själv under de kommande månaderna för att vara på den säkra sidan...

Blev inte som jag trodde

Trodde jag skulle ha hur mycket tid som helst att blogga under veckan som varit. Icke då.
Budgeten för 2011 skulle läggas och tog mer energi än väntat. Dessutom blev det en helg i stugan som gjorde att hela helgens bloggtid försvann i ett nafs. Denna gång valde jag medvetet att inte plocka med varken dator eller iPad utan bara ett gäng böcker och magazines. De som legat alldeles för länge på nattduksbordet och gett mig dåligt samvete.

Hann med de flesta magazinen och en bok. Boken hade den rätt fyndiga titeln "Köp inte den här boken", skriven av Ann-Christin Gramming. Handlar om ett år av hennes liv då hon levde under ett eget uppsatt köpstopp. Tyckte väl egentligen inte boken var någon höjdare men hennes personlighet var sympatisk så blev att jag läste den från pärm till pärm. Tydligen bygger boken på hennes blogg, Köpstoppsbloggen, och kändes nog mer att den formen passar bättre än tryckt och inbunden.

Dock såddes några frön inför det stundande föräldraskapet. Att det inte behöver bli en massa oplanerad och galen shopping. Alldeles för många av mina bekanta verkar knappt kunna hålla sig borta från att handla nytt eller begagnat till sina barn. Men behöver verkligen barnen allt som köpts till dem? Eller framför allt uppskattar de allt? Tror att jag, och min sambo hoppas jag, kommer handla det mesta begagnat när vår tid kommer. Men anar starkt att ämnet shopping kommer jag återkomma till i bloggen framöver. Men nu känns det fortfarande långt fram i tiden och jag försöker ha ett kortare perspektiv. Imorgon är det en ny vecka och vi går in i vecka 13 med allt vad det innebär.