Två veckor som pappa

Nu har gränsen på två veckor passerat. Nu går de flesta nyblivna pappor tillbaka till sina arbeten. Not me!
Kan säga att jag inte ångrar en sekund av att skjuta på min semester och stannar hemma med familjen ytterligare två veckor. Fast någon semester är det inte. Herman är ofta rätt missnöjd på kvällar och nu även hela natten. Han sover knappt och är väldigt orolig. Både vid tröst och vid amning.

Som förstagångsförälder är det verkligen outhärdligt att se sitt barn inte må bra och dessutom inte kan kommunicera vad det är. Vi anar magont men vet inte. Systemet verkar funka som det ska men han kniper med hela kroppen som det vore något som inte stämmer i den regionen.

Just nu har lillkillen dock somnat här på mitt bröst och verkar faktiskt somnat in skönt. Så håll tummarna att så får vara fallet i någon timme till. Om inte annat tror jag min sambo, som tog nattens pass, skulle uppskatta det.

Det här med musik

Jag försöker få Herman i redan tidig ålder börja gilla musik. Då menar jag inte de klassiska barnvisorna som jag sedan länge glömt texterna på. Utan försöker spela lite mer av det jag själv gillar vilket gör det mycket lättare att sjunga med. Än så länge har Herman somnat flertalet gånger till det ypperliga bandet The National.

Här kommer en riktigt bra låt från deras senaste skiva. Enjoy!

Livrädd med stil

För en herrans massa år sedan arbetade jag på ett företag som försökte tvinga på sina anställda ett gäng så kallande budord. Ett av dem fastnade faktiskt hos mig och jag har försökt föra det vidare. Men för att göra det måste man nog leva som man lär. Igår slog det mig att jag gör nog det. Budordet ifråga är "Att ständigt  utöka sin komfortzon", dvs att tänja sina gränser för vad man är bekväm med. Eller inte bekväm med.

Att det just slog mig igår var då jag totalt livrädd tvingade min sambo att gå och vila medan jag själv tog vår lilla kille på promenad. Min säkerhetslina var att Herman var nyligen matat och då brukar sova en stund. Så direkt efter den obligatoriska lilla rapningen la jag honom lätt sovandes i vagnen. Hjärtat slog med ökad frekvens då jag balanserade liggdel och resten av vagnen i varsin hand nedför våra trappor. Väl nere med vagnen åter ihopmonterad ser jag att han fortfarande sover. Hjärtat slog lite mindre men nu började rädslan öka istället. Nu ska jag alldeles själv för första gången gå en tur med Herman. 

Tankarna om vad händer om han vaknar, om han blir ledsen, vad ska alla som passerar säga om jag inte kan trösta honom, minskade inte min nervositet.

Målet för turen var vår lokala Ica butik ett par hundra meter bort och tillbaka. När jag var nästan framme ser jag att Herman slagit upp ögonen och med lätt nyvaken och orolig blick ser sig om. Attans. Nu är det bara att vända hem igen för att inte skämma ut mig. Men på vägen tillbaka fattade jag mig nytt mod och påtalade mig själv det gamla budordet, utöka din komfortzon nu. Herman hade trots allt inte börjat gråta utan bara låg och nyfiket tittade upp mot himmeln. Nästan hemma igen valde jag därför att göra en liten omväg förbi det lokala postkontoret som också hade det jag skulle handla. Varför valde jag inte det på en gång slog det mig.

Herman höll sig hur lugn som helst och med vagnen åter pekandes mot vår lägenhet somnade han. Åter igen påminde jag mig om budordet. Målet för trippen var uppnått och sonen hade dessutom somnat. Klockan visade att vi varit ute i hela 20 minuter och därmed skulle sambon knappt somnat. Alltså ingjöt jag åter mod i bröstet och vek av för ny omväg. Denna omväg gick olika cirklar runt kvarteret i nästan en timme. Rädslan för stundtals helt borta och jag kunde sträcka på mig och faktiskt njuta av promenaden.

Så till alla som läser min blogg. Utmana er själva och utöka er komfortzon!

Det här med tid och fritid

Nu har lite mer än en vecka gått sedan jag blev pappa, eller försöker att bli i alla fall. Det som gjort mig mest förundrad är hur enkelt och naturligt den lilla krabaten tar över ens liv. Plötsligt finns det inget som heter egentid eller fritid, utan bara tid för ens son. Vår son vill som sagt gärna vara nära och gärna inte sova för länge åt gången. Detta medför att mycket av dygnets vakna timmar går åt just att tillfredsställa hans behov av närhet, mat och allt där till. Jag ska inte sticka under stolen med att det är en lätt övergång, men den är naturlig.

Det som även kommer som ett brev på posten är det dåliga samvetet mot ens sambo. Att jag känner att hon drar ett tyngre lass än vad jag gör. Främst kommer denna känsla för att när han är som otröstligast hjälper bara mammas bröst. Oavsett vad jag säger, sjunger eller gör så är lilla killen otröstlig. Utom som sagt bröstet. Det gör att sambon får mer tid med killen och mer last, dygnet runt.
Jag försöker avlasta med diskning, blöjbyten, handlingar osv. Men just handling och man är borta längre stunder på typ en timme kommer det dåliga samvetet krypande. Samma sak att sitta framför sin dator och exempelvis skriva inlägg här. Denna tid borde jag kunna hjälpa till med honom istället. Däremot är jag fullständigt övertygad att detta är bara en inställningsperiod som alla nyblivna föräldrar går igenom. Frågan är bara hur lång den är. :)

Att välja namn

Idag är vår kille 9 dagar gammal och vet inte hur många förfrågningar om namn som trillat in. Alla är så nyfikna. Till allas förundran har vi nu bestämt vad vår son ska heta, Herman.

Valet kom till genom att vi båda innan han var född gjorde upp varsin lista på tjej och killnamn då vi inte visste vilket kön det skulle komma att bli. Efter ett par dagar efter tillkomsten började vi gå igenom varsin lista igen för att sålla bort alla de namn som man direkt kände inte passade in på honom. Tror vi kom ned till fyra vardera. Därefter började vi tillsammans gå igenom för och nackdelar med namnen innan vi tillslut var nere på var sitt namn. Mitt val var inte Herman då jag har en mycket god vän och barndomskamrat som heter det, vilket spontant kändes väldigt konstigt att ens son också skulle heta. Men efter närmare eftertanke så har jag bara positiva känslor till det namnet och det är helt klart ett fint namn. Varav vi kom överens.

Förstår dock inte riktigt de som väljer namn utan att träffat sitt barn ännu. :)

Amningshjälp?

Idag var vi inne på Amningshjälpen, som ligger vägg i vägg med FamiljeBB, här i Malmö. Träffade en riktigt trevlig barnmorska som specialiserat sig på just amning. Sambon har haft fruktansvärt ont vid amningen då sår har uppstått. Alltså tvekade vi inte att fråga om hjälp. Tror många drar sig för att fråga för det ska ju vara en av de mest naturligaste sakerna i livet. Men när vi fick tipset om att håll lillkillen ca 0,5cm längre ned på ena bröstet och ca 2cm mer till vänster på det andra. Heja vad precist men vilken skillnad. Inte en tår har jag sett hos min sambo idag. Så till alla som har problem med amning. Sök hjälp!

Passar även på att be om ursäkt

Som man kanske anar har jag en liten stund över att skriva lite i bloggen. Lovar er att en liten nyfödd krabat hemma som inte riktigt vill sova är sysselsättning så det räcker och blir över. Nu sover dock både sonen och mamman en stund. Tror båda behöver ladda sina krafter inför kommande natten.

Men det jag vill be om ursäkt för är de kommentarer jag fått men helt och hållet missat att både svara på och visa för alla. 99% av gångerna jag skrivit här på bloggen har det varit via min mobiltelefon och det gjort att jag helt enkelt inte sett kommentarerna. Inte heller har jag fått något mail om det. Ska bli ändring.
Så ni som kommenterat sorry helt enkelt. :)

Vad ingen berättar

Det finns tydligen saker som ingen berättar för dig eller står i några böcker.

Exempelvis

- Att det finns bebisar som INTE sover 24 timmar första dygnet

- Att det finns bebisar som INTE sover 16 timmar de följande dygnen

- Att amning kan ge såriga bröstvårtor som verkar göra förbannat ont vid matdags

Det däremot man får höra, som tröstar en del, men inte alltid hjälper är att 

ALLT ÄR NORMALT!

Trots min tidigare negativa (fortfarande skeptisk) till webbsidan Familjeliv så är det faktiskt där vi insett att vi inte är ensamma om att uppleva allt ovanför.

Hemkomst

Välkomna hem!!
Så stod det på dörren när vi äntligen vågat oss hem. Tydligen sambons syster med familj som "hämnats" vår lilla piffning då de fick en dotter förra sommaren. 

Att komma hem för första med en liten bebis är fantastiskt roligt men en av de mest skräckslagna upplevelserna jag någonsin kännt. Det inkluderar djupa dyk, fallskärmshopp och lite till. Inga personer att fråga, ingen trygghet av ett sjukhus eller någon livlina för denna lilla krabat man fått ta med sig hem. 

Förlossningen dag II - del II

Nu gått någon dag sedan senaste inlägget. Vad hände egentligen kan man fråga sig.
Allt gick väldigt fort. Sambon duschade vilket verkade lindra smärtorna en del. Men under stunden, ca 45 minuter, i varmt vatten ökade värkarna i styrka. Vi bestämde oss för att tillkalla barnmorskan även om det var mitt i natten. Innan hon han komma hann vattnet gå och när hon väl kom insåg hon att det var dags.
Alltså direkt in på förlossningen.

Vid denna tidpunkt hade sambon fått i sig två citadon ett par timmar tidigare och inte undra på att hon började känna smärtor. För väl inne på förlossningen tog inte lång tid. Mindre än en timme innan vi kommit in i rummet hade vi fått en liten son och en stolt pappa fick frigöra honom från navelsträngen.
Så trots vi ville ha alla möjliga smärtstillande medel blev det förutom de tidigare tabletterna endast lustgas som hans med.

På själva förlossningssalen blev därefter kvar i några timmar. Eftersom det var tidig morgon fick vi båda frukost (bilden) och jag hann väcka lite stolta mor- och farföräldrar med ett par samtal.

Sedan kvalificerade vi oss för familjeBB avdelningen vilket gjorde att jag fick stanna kvar på nätterna. Där vi bli kvar i två hela dygn innan vi igår tvingade oss motvilligt ur bubblan och ut i verkligheten igen.

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag passa på att säga hur underbara personalen var på alla de tre avdelningar vi besökte under helgen. Så alla i södra Skåne som funderar på vart de ska föda kan Malmö verkligen rekommenderas. Tack ni alla!

Förlossningen dag II - del I

Klockan är halv tre när samtalet kommer. Min sambos sammandragningar har övergått till värkar. Hon låter medtagen när hon ringer, och jag har nog precis kommit in i djupsömnen eftersom jag svarar med mitt förnamn. Något som jag aldrig annars gör när hon ringer.

Nu, cirka kvarten senare, är jag tillbaka på sjukhuset igen. Eller rättare sagt på prenatalavdelningen. Sambon har tydligen inte sovit de 2-3 timmar som jag fått i mig. Värkarna började så smått mer eller mindre efter jag sagt god natt och lämnat. Hon ser riktigt trött ut och jag anar att det kommer bli riktigt jobbigt. Hon är en person som behöver sin sömn, och den timmen hon fick igår kväll räcker inte långt. Duschen hon nu är i verkar vara välbehövlig. Dock vet vi med all sannorlikhet att det är nu händer i allafall.

Förlossning del III

Klockan närmar sig midnatt och jag är inte längre på sjukhuset. För dryga timmen sedan kom nattpersonalen och gav oss valet att ge mer gelé eller sova natten. Fick även reda på att det kan ta tre till fyra tillfällen innan förlossningar tar fart på allvar. Så vi valde sova och vila upp oss inför en lååång dag imorgon. Varav jag skickades hem för vila upp mig. Även om det kändes väldigt fel förstår jag barnmorskan. Dessutom bor vi fem minuter från förlossningen, så skulle det hända något är jag snabbt på plats. Nu har jag fyllt med energi och dags att sova. Nattio!

Förlossning del II

Nu visar klockan halv tio och vi har snart varit här en halvdag. Behandlingen vi fick för några timmar sedan verkar ge lite effekt. Dock vet vi fortfarande inte om det är sammandragningar eller värkar.

Nästa kontroll är om två timmar och vi slår ihjäl tiden med tv. Det otroligt stora utbudet av ettan, tvåan och fyran gör ingen glad. Turligt nog planerade vi att ta med iPad fullastad med serier och film. Även om jag försöker få min sambo till att sova lite. Tror hon behöver samla sina krafter inför natten. Fortsättning följer...

Förlossningdags?

Klockan tio idag hade vi första gått-över-tiden kontrollen. Allt såg bra ut innan läkaren fann att nivån av fostervattnet var för låg. Visade sig att vi skulle bli igångsatta.

Ordet igångsatt låter som det vore vilken gräsklipparmotor som helst. Trots allt en människa vi pratar om.

Vilken som har vi nu kl 17 fått första dosen av den sk gelén samtidigt som man mäter sammandragningarna. Än så länge är topparna lika höga men lägsta nivån är betydligt högre. Alltså händer det saker.

Vi har dock blivit förvarnade att detta är en process som kan ta sin tid. Så mellan beskedet om igångsättning och själva utförandet hann jag med ett besök hem för sista detaljerna till BB-väskan. Hann även få i mig lite mat, vilket jag tror kommer vara till hjälp framöver. Men nu är det en timmes väntan som gäller.

Manlig uppoffring

Titeln på denna text kanske är lite väl dramatisk. Den syftar på de val jag gjort under slutskedet av graviditeten. Sedan någon vecka innan beräknad ankomst övergick konsumeringen av alkoholhaltig dryck till alkoholfri öl. Efter test av diverse sorter är det enhälliga beslutet att Carlbergs är den bästa i både smak och pris.

Andra saker som jag ändrat på är mitt resande i jobbet. Sedan slutet av juni har det inte varit några flyg till huvudstaden.

Nu på sluttampen har även närheten till mobiltelefonen varit klart påtagligare. Nog inte lämnat mobilen obevakad i mer än 20 minuter de senaste tre veckorna. Vi är som sagt två veckor över tiden imorgon.

Men på det stora hela har jag nog inte ändrat mig... än!