Test av tålamod

Idag är det 12 dagar över tiden. Tålamodet tryter en del. Kanske inte så mycket hos mig som hos min sambo. Hon var dock hos barnmorskan idag och fick beskedet att ser ut som saker är på väg att ske. Men som med vädret man kan aldrig riktigt lita på prognoserna. Hoppas dock det sker väldigt snart.

40 veckor + 8 dagar

Över tiden med nu åtta dagar och fortfarande inga känningar om att den lille vill möta sina föräldrar. Inte så mycket att göra åt mer än att ha tålamod och hålla ut.

I övrigt får man som blivande pappa höra en hel del kommentarer om färdknäppar, fönsterputsning, apelsinplockande, gå i trappor med mera. Vi har testat utvalda delar av dessa råd och uppenbarligen hjälper de inte.
Alltså är de, som vården ofta påtalar, endast myter. Återigen är det tålamod man behöver mest.

En vecka över

Imorgon, eller rättare sagt om en kvart, har vi gått en vecka över tiden. Jag kan lova att det är en test av tålamod och nerver. Framför allt om man som jag arbetar och ens sambo ringer en på jobbet. Varenda gång hoppas man att nu är det dags. Dock som sagt än så länge bara falska alarm.

Igår åkte vi däremot in för kontroll. Barnet hade inte rört sig så mycket under dagen och även ett visst illamående hade infunnit sig. Så vi ringde in till BB och undrade om det var normalt. Det var det fick vi reda på efter 3,5 timmars väntan på en doktors bekräftelse. Min sambo var lite osäker på att åka in. Lite orolig för att bli klassad som hypokondriker. Åker dock själv in gånger som dessa än att komma in för tidigt när det väl är dags, för att bli hemskickad igen.

Idag har allt varit som vanligt igen. Vilket gör att det är riktigt svårt att föreställa sig att det kan sätta igång när som helst. Men håller tummarna att det sker inatt. :)

Ny natt

Nu dags för att sova men vill bara uppdatera att fortfarande vill den lille krabaten inte komma ut. Trivs nog alldeles för bra i sin mammas mage.

God natt!

Sena inlägg och ovishet

Kommer alltid på mig själv att skriva mina inlägg/poster efter midnatt på telefonen. Kanske därför man stundtals inte får iväg ett enda?

Nå väl. Inget barn som varit redo ännu. Bara två föräldrar som nervöst och otåligt väntar. Ingen brådska. Yeah right!

Har man ställt in sig på ett datum sedan månader tillbaka blir man lite otålig när inget händer. Men bara att ta det lugnt och ta det som det kommer. Dock lite problem att fokusera på jobbet vetandes att telefon kan ringa när som. Värst är när den ringer och det är sambon på displayen. Är det nu det är dags hinner man tänka på en och två gånger innan man svarar. Dock än så länge bara falska alarm. Hoppas på snart. Tills dess god natt!

Redo

Beräknade dagen var igår. Men den lilla krabaten valde att meddela oss att den inte är redo ännu. Rätt skönt då jag varit involverad i ett evenemang idag. Men nu hemkommen från det får det mer än gärna sätta igång. Ok. Lite vila behöver jag nog, men efter det går det bra.

Due date & namnlistor

Shit. Idag är det beräknad förlossningsdag. Fast blir ingen fördel på den statistiken. Är bara några minuter kvar av den 19:e när jag påbörjar detta inlägg. Klockan hinner säkert slå över innan detta är publicerat så egentligen är nog due date över.

Men nu är det nära. Det känns i kroppen och nervositet har börja sätta in. Inte för att bli förälder utan mer för vad som komma skall.

Igår spenderades även kvällen med namnlistor. Första gången jag satte mig in i hela processen och till slut hade jag cirka ett dussin namn per kön. Min sambo verkade dessutom inte helt motståndare till flertalet av dem heller. Med andra ord stor chans att vi lyckas hitta något passande. En tanke jag har har haft gällande namn är att undvika bibliska förslag. Toppen tills jag insåg att faktiskt så låg Adam med på min lista över killnamn. Mer bibliskt blir det nog inte, Jesus icke räknad. Men vi får se vart det hela landar. Först måste vi veta kön och efter det kommer valet bli hälften så svårt. Hoppas jag...

Förberedelser inför BB

Idag är vi nu officiellt inne i vecka 40. Med andra ord sju dagar kvar till beräknad födsel. Fook, vad nervöst det smått börjar bli. Vad är det för kön? Kommer allt gå bra? Hur vet vi när det är dags? Sambon har nämligen inte känt alltför många sammandragningar eller förvärkar. Kommer det hända plötsligt eller ta sin tid när det väl är dags?

Som sagt många frågor blir det. Hur förbereder man sig på detta? En sak jag nu gjort är lagt undan alkohol tills vi är tre i familjen. Blev faktiskt två alkoholfria öl till dagens Premier League premiär med favoritlaget. Hade hoppats på Carlsberg som provsmakats som den godaste men den var slut så det blev en tysk variant istället. Kanske inget jag kommer fortsätta i all oändlighet med. Dock inte så dålig att man inte kan tänka sig fler i framtiden.

Ytterligare förberedelser jag gjort är att jag slutat resa i jobbet. Vanligtvis är jag i huvudstaden en del. Anar jag nämnt mitt resande i tidigare inlägg. Min sambo tycker att jag inte behöver det, men hur kul skulle det vara att bli fast på flygplatsen eller annan plats 100 mil från födseln av sitt första barn? Nej tack, avstår hellre från lite flygresor och är miljövänlig.

Slutligen laddas Spotify på telefonen med offline låtar och lättsamma tv serier läggs in på iPaden.

Väldigt skönt att vi båda känner oss redo.

Klara, färdiga... ?

Idag var det besök (sista?) hos barnmorskan. Tydligen var barnet fixerat nu. Men andra ord är även det redo för vad som komma skall. Tror att både min sambo och jag är redo. Detta trots att det är 10 dagar kvar innan det beräknade datumet.

Fast vi försöker ställa in oss på två veckor längre fram i tiden. Anar att de sista två veckorna annars kommer bli riktigt kämpiga mentalt sett.

Vi har dock nu packat BB väskan. I allafall med det viktigaste som blöjor, kläder till alla tre och någon napp (som vi nog inte kommer använda). Tror dock att vi kommer komplettera med choklad, iPad, hörlurar och någon bok. Just nu håller jag på att plöja igenom de serier som ligger på iPaden i förmån mot serier som jag tror min sambo hellre ser under en eventuell väntan.

Är lite nervös över det som väntar. Vet inte heller riktigt hur jag ska förbereda mig heller. Vi har åkt förbi Förlossningen och kikat vart vi ska ta vägen. Vi har även pratat en del om våra förväntningar. Men i övrigt blir det nog bara att gå på känsla.

Lever bloggen?

Det var verkligen ett tag sedan jag skrev något. Tappade intresset eller/och motivationen. Som jag tidigare nämnt var våren rätt stressig och tärde en hel del på energilagren.

Har nu haft en veckas semester och laddat lite batterikraft för att orka ett tag till. Faktiskt redan arbetat en vecka. Vilken kan få en del att fråga varför bara en veckas semester?

Detta kom jag fram till efter lite enkel matematik. Fem veckors semester fördelade på ett år. Ett år som förstagångsförälder. Blev en vecka nu i sommar. Två i samband med födseln, som ännu inte varit, och två i jul då årets röda dagar inte passar med långledigt.

Men allt har varit bra med graviditeten. Inga större krämpor och en inte alltför varm sommar.
Vi vet fortfarande inte könet på barnet och har heller inte gått igenom några namnlistor. Allt kommer nog ge sig tids nog är vår attityd. Vi försöker inte stressa upp oss för mycket. Eftersom vi är helt novisa i ämnet får vi helt enkelt ta det som det kommer.

Ska försöka skriva lite mer inför förlossningen...