Min pappa

Precis hemkommen efter besöket hos min egen far. Beskedet mottogs med glädje fastän jag själv känner att stunden delvis stals ifrån mig.

Detta då min kära flickvän tidigt under första kvällen tackade nej till vin till maten. Något hon i vanliga fall inte brukar göra. Direkt snappades detta upp med frågor om något var på gång.

Vilket gjorde att det känns som tillfället att berätta att min pappa skulle bli farfar delvis stals från mig (oss).

Nu snart nyårsfirande och vännerna kommer att ingå i skaran av de upplysta i ämnet.
För vem tackar annars nej till champagne vid tolvslaget?

Svärfar

Igår var det svärfars tur att bli informerad om vad som skett och vad som kommer att ske.
Vi alla har våra åsikter om våra svärfäder. Både positiva och ibland inte alltför smickrande saker. Vet att min sambo var lite nervös för att berätta gör sin pappa om att han ska bli morfar. Men det hela mottogs väl med glädjetårar i ögonen. Imorgon är det min pappa som ska få beskedet. Anar en liknande reaktion då.

Julen

Julafton och juldagen har varit ganska lugna tillställningar. Inget firande med någon av mina eller min sambos föräldrar. Dock börjar den årliga vinterturnén mellan släkt och vänner imorgon. Även om det fortfarande är osäkert och tidigt kommer de närmaste att få veta hur det står till.

Vi har beslutat oss att hålla nyheten till så liten skara som möjligt. Mest för att det fortfarande är riktigt tidigt. Själv vill jag ställa mig och basunera ut budskapet från balkongen. Fast ska vi blivande fädrar ska väl mest vara tysta och helt okunniga om man ska utgå från schablonbilden.

Eftersom turnén påbörjas kommer tyvärr bloggandet bli sporadiskt. Ska dock försöka göra mitt bästa att få iväg ett par korta inlägg om hur alla reaktioner blir.

Tecken på förändring

Som man har vi verkligen ingen aning om vad som händer hos våra respektive under graviditeten. Idag insåg jag att det gör nog inte de själva heller. Hormonbalanser som rubbas och förändras är inget som syns.

Idag kom ett plötsligt litet anfall i form av en humörssvängning. Över något banalt som felaktig julmusik. Efter en stund insåg vi båda att detta måste bero på graviditeten, då ingen av oss kände igen beteendet. Men hur vanligt är detta? Hur förbereder man sig, som man och som par?

Nästan med bilbana

Idag kom vi ytterligare ett steg närmare julafton. Om allt går bra så blir det sista julen där vi bara har oss själva att bry oss om. Sista julen på länge med få klappar.

Fast dagens fundering var nog trots allt när är det ok att köpa barnets första bilbana?

First telling

Även om det är tidigt, väldigt väldigt tidigt, berättade vi nyheten om vårt blivande föräldraskap för min sambos syster med kille. Reaktionen som följde var glädjetårar längs kinderna och stora gratulationer. Systern har nämligen tillhört den minimala skara personer som vetat om att vi aktivt arbetat på barnaskapandet.

Övriga när ska de få reda på nyheten? Vi vill egentligen inte berätta för fler innan vecka 12 (tydligen en milstolpe) men anar att släkten kommer få beskedet under den stundande julhelgen. Får bara hoppas att reaktionen blir som systerns.

En vecka precis

Idag är det precis en vecka sedan min kära sambo väckte mig (med tre timmars sömn i kroppen) med en sticka i handen och med ett stort leende. Bristen på sömn till trots förstod jag vad det handlade om. Äntligen ett resultat vi båda väntat på och arbetat för. I och för sig en oerhört behaglig arbetsuppgift men ändå.

Så hur blir man pappa? Det är det denna blogg kommer handla om. Jag har absolut ingen aning men vill på något vis få ut mig alla de tankar och funderingar som kommer dyka upp under de närmaste månaderna och kanske till och med åren.

All hjälp på vägen är väldigt välkommen!